Hallå chefen, jag behöver hjälp! Var är du?

Växer högarna? Reglerna är solklara: Chefen ska hjälpa dig att prioritera. Men var tredje anställd får klara sig på egen hand.

Din chef ska peka ut vilka arbetsuppgifter som är viktigast om du har för mycket att göra. Det står i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö.

Var tredje får inte hjälp

Men 32 procent får sällan eller aldrig hjälp av chefen att prioritera bland arbetsuppgifterna när det finns behov av det, enligt statistik från Arbetsmiljöverket.

Stefan Söderfjäll, doktor i psykologi.

Att så stor andel av de anställda inte får hjälp att sålla bland uppgifterna är ett stort problem. Det menar Stefan Söderfjäll, doktor i psykologi och författare till flera ledarskapsböcker.

– Konsekvenserna kan bli allvarliga. Det kan resultera i sjukskrivningar på grund av stress och överbelastning eller konflikter på arbetsplatsen, säger han.

Tiden att leda medarbetare – som borde vara uppgift nummer ett – blir begränsad.

Stefan Söderfjäll, psykolog

Måste prioritera

Tidsbrist är en av de viktigaste förklaringarna, enligt Stefan Söderfjäll. Chefer har mycket att göra som inte handlar om att leda medarbetare. De ingår ledningsgrupper och representerar verksamheten utåt.

– Tiden att leda medarbetare – som borde vara uppgift nummer ett – blir begränsad. Men chefer måste göra prioriteringar, det är jätteviktigt, säger han.

”Cheferna säger: Lös det”

En som verkligen skulle behöva hjälp att prioritera är Maria, som är skoladministratör i en kommun i södra Sverige och egentligen heter något annat. Hon verkar ha råkat ut för chefer som skolkat från grundkursen i gott ledarskap.

När kollegan slutade fick Maria ta över alla arbetsuppgifter.

–  Man kan säga att jag har en 180-procentig tjänst nu. Vi satt ju knappast och stickade på jobbet när vi var två. Så jag har bett om hjälp med prioriteringar. Men den feedback jag får är bara: Lös det.

Sällan ett tack

Inte heller får hon uppskattning för det arbete hon gör.

– Det är sällan någon säger tack. Alla vill ha uppskattning, men jag får tystnad.

→ Därför är uppskattning en bristvara på jobbet

Maria målar upp en arbetssituation där rektorerna behandlar henne som skräp.

– I deras ögon är jag inte en person utan en funktion. Jag upplever låg status. De ser mig som en bil som bara ska funka. Men om något blir försenat, då hör man av sig.

Det låter hemskt. Vill du arbeta kvar?

– Jag funderar på att byta och kanske jobba med djur. Jag vill ha ett jobb där jag känner mig betydelsefull.