Lönen upp mer än märket i tre av fem kommuner och regioner

3,1 till 4,5 procent i lönelyft. Det är resultatet hittills av årets löneöversyn i landets kommuner och regioner. Majoriteten av de avdelningar som besvarat Tidningen Visions enkät har fått mer än ”märket” på 3,4 procent.

Uppdaterad 3 oktober.

I april blev löneavtalet mellan Vision och Sveriges Kommuner och Regioner klart. Avtalet är tvåårigt och säger att lönerna för Visions medlemmar i kommuner, regioner och vissa kommunala bolag ska höjas med minst 3,4 procent i snitt i år och 3,0 procent nästa år.

Därmed följer man det så kallade märket som parterna inom industrin kommit överens om. Snittet ska nås i varje Visionsavdelning. Chefer ska inte räknas med eftersom avtalet är sifferlöst för dem.

→ Här är nya avtalet för kommuner och regioner

Sedan det centrala avtalet skrevs under har förhandlingar och lönesamtal pågått lokalt ute i kommuner och regioner. Tidningen Vision har frågat Visions lokala ordförande om de är klara med löneöversynen och vad resultatet i så fall blev. I början av oktober hade 212 avdelningar svarat och 204 av dem hade gått i mål.

→ Får jag 3,4 procent mer i lön?

Resultatet, eller utfallet, spänner från 3,1 till 4,5 procent i kommunerna och från 3,4 till 3,8 i regionerna. Medianen (det mittersta utfallet) är 3,5 procent. Det är lite mer än miniminivån i det centrala avtalet. 120 av de avdelningar som svarat att de är klara har fått mer än märket.

En del glada

Eslöv ligger i topp med 4,5 procent.

– Arbetsgivaren har gjort strukturpåslag på en del befattningar, bland annat biståndshandläggare och nämndsekreterare, vilket gör ganska mycket för utfallet. Vi har en del glada medlemmar, säger Ann-Catrine Hellman, ordförande för Vision i Eslöv.

Fem kommunavdelningar svarar att de fått mindre än märket. En av dem är Kramfors där Visionsordförande Stefan Bylund meddelar att utfallet blev 3,1 procent. Arbetsgivaren anser att det är 3,4.

– En del av löneutrymmet har reserverats för en särskild satsning på en yrkesgrupp. Jag anser att den borde ha finansierats utanför det ordinarie löneutrymmet, och har lyft frågan med HR för att få till en justering inför nästa löneöversyn. Vi är inte alls nöjda med årets revision, säger han.

Facken sade stopp förgäves

Nyköping hade budgeterat för ett större löneutrymme än det centrala avtalet gav, men när avtalet blev klart ändrades det till 3,4, berättar Johanna Kullman Böö, Visionsordförande i kommunen.

Johanna Kullman Böö

– Budskapet från arbetsgivaren var nu att avtalet skulle helgas och riktmärket som tagits fram partsgemensamt följas strikt. Trots att det fanns ett faktiskt ekonomiskt utrymme för att göra mer och trots att alla fackförbund sade stopp och belägg, säger hon.

I Nyköping kunde förvaltningarna tidigare äska pengar för att korrigera skevheter men denna centrala peng är borta sedan några år. Johanna Kullman Böö menar att det begränsar löneutvecklingen för andra medarbetare som gjort goda insatser och går emot avtalets intention att lönesättningen ska vara individuell och prestationsbaserad.

Hon är inte ensam. Flera av dem som besvarat Tidningen Visions enkät vittnar om att det är ett stort problem att snedsitsar hanteras inom löneutrymmet.

I Ydre höjdes lönen kraftigt för några chefer med den följd att utfallet för chefsmedlemmarna som grupp blev 4,1 procent. Övriga Visionsmedlemmar fick 3,3.

– Vi reagerade direkt när vi räknade ut medeltalen men vet inte riktig vad vi ska göra, säger ordförande Kristina Lasko.

Att ta från vanliga medlemmars utrymme och lägga på cheferna är inte tillåtet. De senare omfattas ju inte av siffran i avtalet, förklarar Oskar Pettersson, biträdande förhandlingschef på Vision.

Ta hjälp av centret

Oskar Pettersson

–  Man ska inte acceptera att utfallet för icke-chefer ligger under märket. Om en analys visar att arbetsgivaren inte fullgjort sin skyldighet enligt avtalet och om arbetsgivaren inte rättar till felaktigheterna bör man ta hjälp av sitt center och inleda en tvist, säger han.

Det är inte ovanligt med lokala diskussioner och att fack och arbetsgivare räknar olika, enligt honom.

– Vi vill kunna argumentera för att arbetsgivarna ska föra till friska pengar när de kommer på att någon grupp hamnat fel och vill rätta till strukturen. Men vi kan inte hävda att arbetsgivarna är skyldiga att göra detta, säger Oskar Pettersson.